Då får jag alltså dras med den här saken två månader till. Egentligen gör det väl inte så mycket, den är inte så jobbig. Och nu var det sista gången jag spände den och det känns knappt. Men ni vet när man sett fram emot någonting (alltså idag, att ta ut den) och det inte händer. Besvikelse. Men två månader är trots allt inte så lång tid.. inte sju, åtta månader heller. Jisses.. Sörjer dagens händelse med att plugga.
puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar