ettusenfyrahundrasjuttiotvå

click on image for source
Idag har inte alls varit min dag, av alla möjliga orsaker. Men mitt i allt kaos så ringer pappas arbetskompis som jag känt hela mitt liv till mig bara för att berätta hur imponerad han blev när jag sjöng tillsammans med mina kompisar på festen i lördags. Han ringde mig bara för att säga det, bara för att säga att jag måste fortsätta med detta för att jag har talang, att jag har haft låg profil och att nästan ingen visste detta om mig och att han såg min pappa bli rörd vilket han inte blir ofta. Det var så fint. Sånt här händer ju bara inte.